PASTAN: IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM EN HORA. IBLAND SON EN KONSTNÄR.

"IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM EN HORA. IBLAND SON EN KONSTNÄR." Den amerikanske fotografen David LaChapelle kommer till Stockholm. Fredrik Strage ringde upp honom för ett samtal om den amerikanska populärkulturen och Svampbob Fyrkant.

Text Fredrik Strage

I tjugo är har den amerikanske fotografen David LaChapelle byggt en kitschig och kulört värld befolkad av superstjarnor. Kändisarna älskar LaChapelle eftersom han fär dem att se gudomliga ut, men det hindrat honom inte från att strössla konsumtionskritik över sina visuella gräddbakelser.

Han hyser en intensiv hatkärlek till populäkulturen och har pä senare är arbetat allt mindrre med film och popstjärnor. Nu kommer David LaChapelle till Fotografiska museet i Nacka strand med sin apokalyptiska svit "Deluge" (syndafloden) och delar av den retrospektiva utställningen "Artists & prostitutes".
- Ibland känner jag mig som en höra når jag arbetar. Ibland kanner jag mig som en konstnär Ibland kanner jag mig som bada delarna. Det ar likadant för människorna som jag fotograferar.

När uppfann du din farogranna värld? Hade du tittat pa "Trofcarlen från Oz"?
-Nej, det var reaktion mot mörkret i New York på arriotalet . Många av mina vännenr var döende i aids. Min bästa van dog när han var 24. Det var en hemsk rid. När man ar ung vill man dejta, festa, ha sex och göra tokiga saker. Det gick inte når alla var livrädda. Jag ville fly frän mörkret Jag ville se ljus, färg och skönhet

Hur var ditt första jobb som dishare på Studio 54?
- Det sög Det var roligare art gä dit som gast. Jag började hänga på Studio 54 när jag var femton. Jag säg alla stjärnorna och fattade hur förrädisk deras värld kunde vara. Ena dagen var de hippast i stan. Nästa dag brydde sig ingen om dem. När jag var fjorton vågade jag mig fram till Andy Warhol på en Psychedelic Furs-konsert. Jag frågade om jag fick komma förbi hans kontor och visa mina bilder.
"Visst" sa han, Så jag gick dit och visade nakenbilder som jag tagit av mina polare I high school. Sedan fick jag jobba for Andys tidning Interview.

Virke av dina bilder het väckt mest arga reaktioner?
- "Jesus is my homeboy", med Jesus omgiven av gängmedlemmar. Och Rolling Stone - omslaget med Kanye West som Jesus. Min version av Michelangelos "Pietà", med Courtney Love som jungfru Maria, fick ocksä en del kritik. Don döde Jesus som tigger i hennes knä på bilden ser precis ut som Kurt Cobaln. - Det var inte meningen, Jag hade just gjort en svart Jesus av Kanye West och ville göra en blond Jesus. Sa min dåvarande pojkvän lade sig i Courtneys knä. När han läg där sa alla : "Herregud, han ser ut som Kurt". Vi spelade "Halleluja" med Jeff Buckley på stereon. Alla fick gäshud. Jag älskade Kurt sä jag vill gärna tro att han faktiskt besökte oss i det ögonblicket.

Du tog bilderna av Paris Hilton som mer eller mindre satte i gäng hennes karnär. Her du fätt mycket still for det?
- Nej, folk, förstär att jag bara fångade stämningen i populärkulturen just då, zeitgeisten.

Men ibland känna det som om du fär saker att hända läca mycket som du dokumenterar dem. Ta bara Britnay Spears. Först bötade du henne som minderårig Lolita I Rolling Stone. Fem är senare gjorde du videon där hon tar livet av sig I ett badkar.
- Hur skulle någon kunna leva hennes liv utan att vilja ta livet av sig? Eller okej, jag skulle inte gora det. Jag skule bara fly fort som fan. Britneys liv verkar vara helvetet på jorden. Hon tvingades ställa upp i skönhetssalonger när hon var barn. De klädde upp henne i söta små klänningar och fick henne att göra konster som en liten apa. Till slut växte apan upp och insåg att alla utnyujade henne.

Hur amerikansk känner du dig som konstnär?
- Jag älskar det här landet. Jag är ingen nationalist men jag älskar självständighetsförklaringen och vad den säger om frihet och lycka. Men jag är inte så positiv till det amerikanska konsumtionssamhället . Det syns i bilder som "Death by hamburger". För mig är det viktigt att göra tydliga bilder. De fär gärna vara mångtydigt, men jag vill undvika det slappa och slumpmässiga i modern konst. Man ser sa många installationer som består av typ en stege, ett garnnystan och en suddig projektion på ett tält " Vad är det där för skit?" tänkerman. För ett par är sedan anlände du till din egen vernissage utklädd till Svampbob Fyrkant.

Tar du med dräkten till Stockholm?
- Jag klarar mig nog utan den. Ibland får jag en lätt social fobi. Särskilt om det är stressigt och fullt av folk. Den kvällen i New York löste jag problemet genom att klä ut mig till Svampbob. Det var fantastiskt. Dräkten var så stor att den kändes som ett eget, privat rum. Jag kunde till och med ha drinkar inuti den.